Lägger i ettan, accelererar och petar in tvåan med det karakteristiska ”klonket” som är på en ny GL1800 innan förare och motorcykel blivit samspelta.

Det är en 2007:a med bara 1600miles (c:a 250 mil) på mätaren, fullutrustad med ABS, D-CBS, krockkudde och GPS navigator, utlånad till Honda-Bladet av Amerika Honda för test.

Planen är att under en knapp vecka åka omkring planlöst utefter Kaliforniens kust för att njuta av väder och vind samt testa 07:ans Goldwing och dess nyheter.

Färden går norrut på Highway 1 som första biten efter Los Angeles är slingrig och nyasfalterad och en perfekt mc väg. Goldwingens alltid lika mjuka motorgång och följsamma fjädring gör att första stoppen blir först efter knappa 2 timmar. Det var inte så många miles då trafiken är tät och tempot lugnt, perfekt för en GL1800:a.

Det mesta är samma som 06:ans GL, med värme i dyna och handtag, farthållare, back, insprutning mm. Instrumenteringen ser dock helt annorlunda ut då LCD displayen blivit mycket större för att GPS kartan lätt skall kunna avläsas. Detta gör även att all annan information som finns där, radioinformation, fjädringsinställning, temperaturmätare osv. blivit ännu tydligare.

Kontrollpanelen till radio, intercome och GPS:n är flyttad till höger kåpsida för att ge plats åt krockkudden lite ovant i början men man vänjer sig fort. Givetvis kan det mesta fortfarande skötas med knappar på vänster sida av styret. GPS kartan kan man med enkla knapptryckningar zooma in och ut samt repetera senaste givna informationen vilket är mycket praktiskt.

Efter fikat och en övernattning bar det av till en liten krokig väg som grabbarna på Honda tipsat om, Old Creek Road. Lätt att hitta med GPS:ns hjälp. En riktig mc väg som gick genom dalgångar och upp i bergen. Än värre blev det efter att korsat Highway 46 och Santa Rosa Creek road uppenbarade sig. Den spontana kommentaren efter denna färd var att det var första gången man kört på en väg där det svängde 90 grader åt höger, vänster samt upp och ner. Kanske en liten överdrift med Chris på Honda Amerika berättade att det var på Santa Rosa Creek road han för första (och sista?) gången åkte Goldwing med bägge hjulen i luften! Nu var ju vår GL full lastad och med två på vilket inte gav möjlighet till denna typ av test. Men fjädring och väghållning fick bekänna färg. Bägge fick mycket väl godkänt tillsammans med Goldwingens vridmomentstarka motor och mjuka transmission. Ett par hotell nätter senare var det dags att sätt GPS:n på maximalt prov, åkte Highway 1 söder ut, mot Los Angeles och skulle där hitta Dodger Stadium. En baseboll arena nästan mitt i LA.

Los Angeles som har en yta på hela 1.290 km2 och med sina dryga 20 stadsdelar (varav vissa även är egna städer) har totalt närmare 13 miljoner invånare varav 4 miljoner i centrum är inte de lättaste stad att hitta i. GPS:n var inställd på Highway vilket betyder snabbaste väg. Det hade det säkert varit om det inte skett en olycka som gjorde Highway 10 helt stillastående. Kryssar igenom bilhavet till närmaste avfart och ”GPS:ar” om för att undvika Highway. Några sekunder senare kommer en ny rutt upp på displayen. Nu är det ju bara så att vi var ju inte de enda som fått den genialiska iden att inte åka Highway. Samtliga gator är igenproppade och de närmaste 15 kilometrarna blev en vild fight. Bl.a. kom en röd Ferrari (vilken färg skulle den annars ha?) upp bakom med ett trim avgassystem som fick tankarna att gå till NASCAR eller någon liknande biltävling. Ferrarin skulle bara fram. Med högt varv och varningsblinkers på gjorde han allt för att skrämma medtrafikanterna. Men en Honda Goldwing med GPS:s kunde Ferrarin vare sig skrämma eller köra ifrån i köerna trots idoga försök. Väl framme vid Dodger Stadium var det bara att ta fram sedelrullen med dollar, betalar $20 i parkering och sedan ytterligare ett antal 20 dollar sedlar för biljetterna till Rolling Stones sista(?) konsert på Nordamerika turnen med abiggerbang touren. Man börjar fatta att Los Angeles är stort när Mick Jagger efter första låten berättar att detta var 4:de!!! gången de var i Los Angeles på DENNA turnén. Nynnades på avslutningslåten Brown Sugar läggs Hotel Tradewinds in på GPS:n, än en gång får Highway undvikas då bränslemätaren lyser och det måste tankas. Vi har nu kört nästan 250 miles (närmare 40mil) sedan senaste tankningen. Finner såväl en nattöppen bensinstation som hotellet omgående tack vare GPS-navigatorn, hur har man klarat sig tidigare? (Vågar inte ens fundera på hur dessa fem sex mil genom Los Angeles i värsta trafiken skulle varit med en vanlig karta. Förmodligen hade väl både humör och förhållande gått åt h---e.)

Fortsätter den planlösa resan söderut mor San Diego. Men då vi hamnat mitt i Amerikas största helgdag, Thanksgiving day planeras den planlösa resan om och Carlsbad vid kanten av Stilla havet blir räddningen. Låser Goldwingen med styrlås HISS och ett skivbromslås utanför motelldörren och går till sängs.

900 miles (c:a 150mil) senare returneras Goldwingen till Honda. Dock inte till grabbarna som lämnade ut den då de hade ”glömt” meddela att fredagen efter Thanksgiving day är klämdag i USA och hela Honda stängt. Men med hjälp av ett kvarts dussin patrullerande vakter och ett antal telefonsamtal fick Goldwingen gå i garage igen och vi fick ut våra inlåsta väskor, phuu. Den sista biten inne på Honda Amerikas gigantiska område tänkte jag igenom den planlösa färden och kände mig väldigt nöjd. Vi hade testad det mesta och lyckats undvika använda alla nyheterna på GL1800 Goldwing 2007 års modell, vilket vi hoppas även alla andra slipper.

Vädret vägarna och Goldwingen hade varit perfekt, samspelet förare motorcykel fungerade och ”klonket” i växellådan försvunnit.